Skip to content

Flygvapnets radargruppcentral

Operatörsrummet i Rrgc Geten, Foto: Flygvapnet/KrA

I mitten av 1950-talet började planerna för det nya stridslednings- och luftbevakningssystemet, förkortat Stril 60. Det skulle vara modernt och bygga på den senaste tekniken. Man skulle bland annat kunna använda digital information och leda flygplan via styrdata istället för med talstridsledning som tidigare skett.

Fyra helt nya anläggningar skulle byggas av Lfc Typ 1 i sektorerna O5, O1, S1 & S2. Av kostnadsskäl byggdes endast två anläggningar, Lfc O5 Puman i Bålsta och Lfc S1 Kobran i Hästveda.
Utrustningen köptes in av Engelska Marconi Wireless & Telegraph Company och togs i teknisk drift 1964 i Bålsta. Denna nya teknik innebar nya problem, bland annat att informationsmängden ökade avsevärt speciellt från de nya låghöjdsradarstationerna av typ Ps-15.

Man behövde sortera informationen precis som man hade gjorde med Stril 50 och Luftförsvarsgruppcentralerna. I Stril 50 så gick informationen från Luftbevakningsstationerna (LS) via Luftförsvarsgruppcentralerna (LGC) till Luftförsvarscentralerna (LFC). Lösningen för Stril 60 blev LAFC (Low Altitude Filter Central), låghöjdsfiltercentral. Dessa skulle sortera informationen från låghöjdsstationerna för vidarebefodran till Lfc. LAFC fick den svenska benämningen Radargruppcentral, förkortat Rgc till en början, senare ändrat till Rrgc.

Systemskiss STRIL 60, Foto: Flygvapnet/KrA

I början av 1960-1961 gick systemet Rrgc ut på offert, flera tillverkare fanns, bland annat engelska Decca och Marconi. Man tog dock beslutet att utveckla systemet inom landet och projektet gick till Standard Radio i Barkarby. Standard Radio hade tidigare varit med och arbetat på PS-08 systemet.

Fyra projekterade anläggningar ökades till 13 men blev i slutändan åtta st.
De fem anläggningarna som bara blev projekterade men ej byggda var: Rrgc S2N utanför Oskarshamn, Rrgc G1 på Gotland, Rrgc W2 i Alingsås, Rrgc O5N i Tierp och Rrgc N3 utanför Sundsvall.
Några av dessa platser fick istället Rrgc/T i mitten på 80-talet.

För att skydda anläggningarna placerades huvuddelen av anläggningen i bergrum konstruerade för att klara bekämpning av vissa typer av vapen samt frånvaro av el, vatten, mat och andra förnödenheter. Det fanns dock inget skydd mot elektromagnetisk puls, EMP.

Anläggningarna hade egna reservkraftverk, egen brunn och egen luftrening, allt placerat djupt ner i det svenska urberget. Byggtiden var ca 2 år.

Förutom Byggnad A (berganläggningen) så fanns även flera byggnader och funktioner ovan jord, många placerade i förstärkta betonghus.


Byggnad B
var länkutpunkt och placerades minst 500 meter från berganläggningen. Vissa Rrgc hade två utpunkter, dessa benämndes då B1 och B2.

Byggnad D var radarutpunkt och bestod av en höjdmätare av typ Ph-39 placerad minst 500 meter från berganläggningen.

Byggnad G var radioutpunkt och bestod av en radiosändare och master placerade minst 500 meter från Berganläggningen.

Förutom dessa byggnader fanns det också en vaktlolal med inpasseringskontroll i direkt anslutning till berganläggningen och en barack för vaktstyrkan och övriga fredsmässiga funktioner. Fortifikationsförvaltningen fick i uppgift att ta fram ritningar och en standardkonstruktion valdes ut.

Den övergivna vaktlokalen till Rrgc Myran

Vaktlokalen till Rrgc Bocken, Foto: Benny Stoltz

Vaktpersonal vid Rrgc Bocken, Foto: Benny Stoltz

De två första anläggningarna Geten och Björnen blev större än övriga på grund av planerad samverkan med andra förband. Geten och Björnen hade även sämst skydd jämfört med senare anläggningar. Både Geten och Björnen byggdes i ett stort schakt från ytan som sedan täcktes över med betong och sprängsten. Geten togs i operativ drift 1966 som den första av de 8 radargruppcentraler som byggdes.

Senare anläggningar byggdes på normalt sätt genom att en ort sprängdes in i ett berg och att man därefter skapade ett rum inne i berget där själva byggnaden uppfördes. Inne i bergrummet byggdes ett fyravåningshus i betong skyddat från markvibrationer med hjälp av gummidämpare.

På plan ett fanns reservkraftverk, verkstadsutrymmen, förråd och även matsal med kök i vissa anläggningar. Vid normal drift var anläggningen ansluten till det civila kraftnätet men vid avbrott kopplades reservkraft från dieselelverk in automatiskt. Tre svänghjulsomformare var i kontinuerlig drift och klarade att försörja viktiga teleutrustningar med ström från det att inkommande ström bröts tills det att dieselelverken hunnit starta och leverera ström till hela anläggningen.

De tre dieselmotorerna till de flesta Rrgc var ubåtsdieslar tillverkade av företaget Hedemora Diesel. Effekten var på 325hk och generatorerna levererade 400kVA vardera. Två reservkraftverk och två svänghjulsomformare klarade anläggningens hela behov.

Matsal och reservkraft i Rrgc Geten

Plan två innehöll kontors och sovutrymmen samt kyl- och ventilationsutrustning. Kylanläggningen skulle kyla all teknikutrustning och samtidigt kyla anläggningens personalutrymmen vid full bemanning. Det fanns tre kylaggregat och all luft till anläggningen passerade genom luftreningsfilter.

Plan tre var endast ett kabelplan.

På plan fyra fanns telerummet och operatörsrummet med opertörspanelerna, jakttablå, opuskarta samt specialbelysning för arbete vid PPI:erna (Plan Polär Indikator = bildskärmarna). I telerummet fanns den tekniska utrustning samt datorer som utgjorde stommen i systemet. Här tjänstgjorde även TVAK (Teknisk överVAKning) vid sitt kontrollbord.

TVAK-bordet i Rrgc Bocken, Foto: Benny Stoltz

Opertörsrummet i Rrgc Bocken, Foto: Benny Stoltz

Det tomma operatörsrummet och telerummet i Rrgc Geten

Klistermärke från Rrgc Björnen

Opertiv drift. Från början skulle anläggningarna ansvara för luftbevakning och stridsledning inom tilldelat område upp till 4000 meters höjd med hjälp av låghöjdsradarstationen Ps-15 och höjdmätaren Ph-39. När smalbandsöverföring av radarinformation infördes i slutet på 70-talet så ökade antalet radarstationer som kunde presenteras (totalt 15st) och därmed även användningsområdet för Rrgc/F till att omfatta alla höjder inom ett område (max 39 800 meter).

Datorsystemet kunde hantera luftläget i ett område 1024×1024 km i fyrkant och därmed även leda flygföretag utanför den egna sektorn.

Höjdmätare Ph-39 vid Rrgc Bocken, Foto: Benny Stoltz

Låghöjdsradarstation, Ps-15

Tidig systemskiss över opertörsrummet i Rrgc, Foto: Flygvapnet/KrA

Anläggningarna var bemannade av personal från Flygvapnet dygnet runt vid drift och beredskapen roterades mellan anläggningarna som var en viktig del i incidentberedskapen. Många är de värnpliktiga som suttit i timmar vid PPI:er i dämpad belysning och surr av ventilationsanläggningen.

I operatörsrummet eller ”taktikrummet” fanns alla bildskärmar (PPI), tablå och tabellindikatorer som presenterade information om luftläget, egna förband, väder m.m.
Radarjaktledarna (RRjal) kunde via styrdatakommandon leda J35 Draken och senare även JA 37 Viggen fram till sina mål med enkla korta kommandon som skickades krypterat till cockpit där piloten fick kurs, fart, höjd och avstånd till målet.

Klistermärke från Rrgc Vesslan

Rrgc fanns i två typer, Rrgc typ 1 och Rrgc typ 2, skillnaden mellan de båda var ledningskapaciteten. Rrgc typ 1 var avsedda som filtercentral till Lfc typ 1 och placerades i sektor O5 och S1. Rrgc typ 2 fanns i sektorerna S2, O1 och ÖN3 och hade ökad ledningskapacitet.

Under 80-talets senare hälft började man ana problem med att hålla datautrustningarna i drift, brist på reservdelar och tekniker som snart skulle gå i pension gjorde att man valde att avveckla alla Rrgc typ 1 i början och mitten av 90-talet. De tre Rrgc typ 2 som fanns kvar moderniserades och försågs med nya datorer och ökad driftsäkerhet.

Klistermärken från Rrgc med FAR-signalerna som motiv

I slutet på 90-talet och i början på 2000-talet avvecklades de tre sista Rrgc:erna efter 30 år i tjänst när StriC och JAS 39 togs i drift. Många anläggningar har plomberats medan andra har blivit serverhallar. Under 2012 besökte jag Rrgc Geten utanför Riala som har stått i det närmaste orörd sedan 1994 då den togs ur bruk.

Planer fanns på att vissa Rrgc skulle byggas ut till StriC och arbetet påbörjades bland annat vid Rrgc Rockan men avbröts på grund av kostnadsskäl. Rrgc Vesslan var under senare delen av sin karriär provanläggning för de nya system som skulle tas i bruk vid StriC därav texten på klistermärket PC STRIL = provcentral stril. Vesslan hade inte heller någon egen Ph-39 höjdmätare.

Diverse utrustning från operatörs och telerummet från några Rrgc finns bevarade på ett par museer, bland annat Teleseum i Enköping, Flygmuseet i Ängelholm, Robotmuseet i Arboga, Teknikland i Optand och Flygvapenmuseum i Linköping.

Ett stort tack till Benny Stoltz för bilder från Rrgc Bocken under sin aktiva tid och ett stort tack till Anders Berggren och Robert Lindberg för hjälp med klistermärken.

12 Kommentarer Skriv en kommentar
  1. Mattias Nordgren #

    Fint reportage!

    Snyggt att du samlat klistermärken/märken från de olika centralerna.

    oktober 11, 2014
  2. Björn Wetterbom #

    Lite fler bilder på gamla klistermärken finns på https://sites.google.com/site/sallskapetgrin/Home/dekaler. Där kan man se Vesslans gamla dekal där bara ”Viggar och Drakar” nämns. Vesslan blev senare den enda rrgc/f som kunde vaka över ”Gripar” också, eftersom det var där man bedrev utprovningsverksamheten för att kunna leda fpl 39.

    oktober 11, 2014
  3. Jan-Otto Sten #

    Var det på TVAK man satte filmkameran som filmade radarbilderna?

    januari 23, 2015
  4. göran holmberg #

    Hej
    decalen den första i raden vilket är det från vilken anl.

    mars 11, 2015
    • Jan-Otto Sten #

      Göran Holmberg, det är rrgc GETEN i Riala. Den första som byggdes.
      Mvh
      Jan.-Otto

      juli 30, 2015
  5. Ingvar A Vänman #

    PC-Stril var inte bara utveckling utan under 70- & 80-talet bedrevs utprovning av befintligt Stril – system.

    maj 10, 2015
  6. Leif Karlsson #

    Var stationerad på Hinden 1982 som telefonist.. två samtal om dagen att expediera. Vid högtrafik. 😉

    juli 26, 2015
  7. Martin Skarhall #

    Någon anläggning var spegelvänd. När man som ung kadett snurrade runt på olika anläggningar och sprang ner till maten gick man av bara farten in i väggen, trappan var ju spegelvänd! Minns inte vilken anläggning det var:-)

    augusti 29, 2015
  8. Pelle #

    Själv sprang man rundor i pax vigilans cobran

    december 4, 2015
  9. Per Larsson #

    Spännande reportage. Gjorde lumpen på Vesslan under 70-talet som vaktgruppchef.

    december 11, 2015
    • Steffe #

      Gjorde lumpen på Vesslan 01N under 80-talet vakt soldat

      september 23, 2016
  10. Leffe #

    Gjorde lumpen på Rockan som Striobs -98/-99. Fick göra inhopp i Vesslan vid ett tillfälle, redan då något avslagen stämning i det berget och lite mer nedgånget vad jag kommer ihåg. Lite fräschare utrustning dock… kunde t.o.m se en PC stå i något hörn.

    september 27, 2016

Skriv en kommentar

Du kan använda HTML i ditt inlägg. Din emailadress kommer inte att visas.

Prenumerera på kommentarerna till detta inlägg via RSS