Skip to content

Batteri Landsort

En kall januarimorgon anländer vi med båt till byn Landsort på ön Öja i Stockholms södra skärgård. Vi ska få titta på något som fortfarande väldigt få har fått se från insidan, Sveriges sista bevarade 12cm tornautomatpjäs m/70, världens mest avancerade fasta kustartilleripjäs.


Luftintag och nödutgång.


”Krokodilnäbben” kallades den glasfibermaskering som satt över eldröret i fredstid.


Frånluft och avgasutsläpp samt en till nödutgång.


Maskering över inslaget.


Huvudingången, notera kanonen i bakgrunden.

Fram till försvarsbeslutet 2000 så hade Sverige världens modernaste kustartilleri. Flera fasta anläggningar kompletterade av rörligt KA med kanoner och robotar. Numera har vi inget kustartilleri alls. 1965 påbörjades studien för ”ERSTA” (ERsättning Tungt Artilleri) tanken var att ersätta de gamla 15,2cm batterierna som ofta hastigt hade placerats i enkla befästningar före och under andra världskriget.


Saneringsduschar.

Beslutet var att man skulle bygga helt nya automatladdade 12cm tornpjäser med en eldhastighet på 25 skott i minuten och en skottvidd på ca. 25 km. 12 batterier om vardera tre pjäser skulle byggas i två delserier men p.g.a. dålig ekonomi blev endast 6 batterier byggda:

SA – Söderarm
LO – Landsort
SE1 – Slite
YD1 – Ystad
TE1 – Trelleborg
HO – Holmögadd

Söderarm stod klart 1977 och Holmögadd blev det sista batteriet och var klart 1983. Tre batterier exporterades även till Norge och färdigställdes mellan 1989 och 1994.

Varje pjäs är byggd som en självständig enhet och har egen ammunitionsdurk, reservkraft, förläggning och ett enklare kök. Det fanns mat, vatten och reservkraft för att 25 man skulle kunna överleva i 6 dagar utan kontakt med yttervärlden. Byggnaden står på gummikuddar i berget som skydd mot markskakningar.

Ett batteri bestod förutom av de tre pjäserna av ett stort antal stödfunktioner som t.ex kommandoplats, mätstationer, luftvärn, granatkastarställningar och truppskyddsrum. Kommandoplatsen (S-Plats) var en 5 våningar djup byggnad för ledning av batteriet. Sambandet ut till pjäserna var redundant med flera kabelsträckningar och kommandoplatsen hade vanliga master men även höj och sänkbara master i reserv (HSRA).

Varje större anläggning i batteriet (Pjäser, Kommandoplats, Mätstationer) skulle fått EMP skydd men detta slopades i sista stund. De tre norska batterierna fick dock detta.

Ersta var det första systemet att använda den nya digitala eldledningen ArtE 724. Varje batteri hade ett antal mätstationer varav en, mätstation 1 är samgrupperad med S-Platsen. Radarn på matstation 1 och 2 är höj och sänkbar (HSRR) och skyddas normalt av en fullträffsäker pansarlucka. Som komplement till radarn ingår en fjärrstyrd pansarkupol innehållande en TV-kamera samt en laseravståndsmätare kallad AML 702. Detta var för övrigt världens första laseravståndsmätare, till verkad av Ericsson.

Allt detta är idag skrotat och plomberat, det enda som finns kvar intakt är 3:e pjäs på Öja.

De fyra luftvärnspjäserna till batteriet (Bofors 40mm m/48) styrs genom ett eldledningssystem kallat ArtE 725. Detta består av ett TV-sikte, manöverbord och fjärrstyrningsutrustning som här ovan är bevarat i 3:e pjäs. Utrustningen i 3:e pjäs styrde de två luftvärnskanonerna som stod i närheten av pjäsen samt mätstation 2.

Pjäsen som är helautomatisk och vätskekyld sitter monterad i ett pansartorn som är 4 meter i diameter.
Tornet kan vridas 360 grader och sidriktningen kan styras automatiskt genom pjäsdatorn eller från någon av mätstationerna. Höjdriktningen sker manuellt.

Projektilen färdades inte i själva ”pipan” på eldröret utan i ett foder, detta för att mellan fodret och själva pipan så pumpade man kylvatten för att hålla nere temperaturen. Det lilla röret man ser på sidan om eldröret på kanonen är för kylvattnet.

Pjäsen var framtagen för att kunna bekämpa snabbgående mål till sjöss men även mål på land för att kunna understödja arméförbanden vid en eventuell landstigning av fientliga förband. Man kunde skjuta sjömålsgranater eller spränggranater.

Den maximala räckvidden var 27 km men normalt eldöppnande skedde oftast vid 16 till 18 km.
Mynningshastigheten var 880 m/s.


Fylld durk. Durken rymde 800 granater.


Durken idag.


Tryckluft.


Transportör och laddbord.

Ammunitionen lagras i en durk flera meter under markytan, man använder enhetspatroner som väger 46,6 kg. Där ligger de i speciella hyllor som flyttas med en luftkuddetransportör till laddbordet. Där ifrån transporteras enhetspatronerna upp i pjäsbrunnen via ett hisssystem och laddas automatiskt i pjäsen. Tomhylsor leds via en ränna ner i ett utrymme i botten av pjäsbrunnen för senare återanvändning.

Pjäsen betjänas av 12 man, pjäscefen, sidriktaren och höjdriktaren befinner sig i tornet och resten befinner sig i durken.


Nedre delen av pjäscylindern.

För att skydda pjäsen mot markskakningar och övertryck vid en kärnvapenexplosion så kan pjäsen inta skyddsläge. Eldröret dumpas då ner i en gaffel som skyddar mynningen. Tornet sänks sedan ner och förankras i tornringen med ett antal låsklackar. Själva pjäscylindern och durken är direkt sammanbyggda med berget medan övriga våningar i byggnaden är fristående och står på gummikuddar.

På bilden ser man även de stag framför gaffeln som användes vid byte av foder i eldröret.

Manöverpanel för dem två reservkraftverken.

Luftfilter.

Reservfilter.

Reservkraftaggregat. De var dimensionerade så att endast ett kunde driva hela anläggningen.
Man kunde därför alltid ha ström även om ett kraftverk fallerade.

På plan 2 finns luftrening, elcentral, nödutgång samt reservkraft.

En spiraltrappa förbinder våningarna med varandra.

Plan ett innehåller bland annat förläggning, sanitetsutrymmen, pentry, styrning för luftvärnet samt ett materiel och reservdelsförråd. På plan 0 fanns bland annat tankar för färskvatten.


En 12/70 pjäs i batteri Söderarm under avfyrning år 2002.

Pjäsen på Öja är idag museum och öppnade i Januari 2013. Museet är öppet för visningar redan nu, http://www.batterilandsort.se

19 Kommentarer Skriv en kommentar
  1. Tack för ett mycket intressant reportage med fantastiska bilder!

    januari 20, 2013
  2. Fina bilder. Jag har spenderat mycket tid på Öja och ser fram emot ett besök på museet senare i år. Jag och min sambo har väntat på att det ska öppna.

    januari 20, 2013
  3. Hamilton #

    Kan bara instämma med föregående talare. Mycket intressant att se!

    januari 20, 2013
  4. Tackar! Kul att det uppskattas.

    januari 20, 2013
  5. Christian F #

    Man blir fanimig helt tårögd!

    januari 20, 2013
  6. Håkan B #

    Håller med Christian F. Blir garanterat ett besök där.

    januari 21, 2013
  7. Snyggt reportage.

    En sak vi diskuterade under dagen. Pjäsen kan sidriktas +/- 270 grader från huvudskjutriktningen. Så i praktiken kan den vridas 360 grader.

    Skjutbilden (som också är omslag till ”min” ERSTA-bok) är från Söderarm september 2002.

    Besöksreportage finns nu på http://www.fortifikation.se/studiebesok/batteri-landsort-19-januari/

    januari 21, 2013
  8. Jonas Appelgren #

    Som Stabsassistent 1983-84 var jag bl a där på batteriet Landsort samt en del mindre batterier i området och en brigadstab. Mycket intressanta och minnesvärda bilder. Tack för detta!!!

    januari 21, 2013
  9. Petter Oscarson #

    Det är inte utan att man ser tillbaka på tiden i dessa bergrum med lite längtan och nostalgi. God kamratskap och emellanåt hårt jobb. Skönt att det fanns anläggningar som denna när de behövdes – skönt att de förhoppningsvis inte längre behövs. Kanonbra reportage!! Det måste bli ett besök!

    januari 22, 2013
  10. Richard Lowén #

    Det här är en kulturgärning. Oj vilka minnen som kommer tillbaka. Jag har skjutit med batteriet flera gånger. Man skjuter hål-i-hål på rörligt sjömål på 25 500 m. Jag kommer i håg att flera skjutningar blev avbrutna för att vi sköt sönder målet 4X4 m stort.

    januari 23, 2013
  11. Ulf Löfven #

    Stort tack för många fina bilder. Jag har sprungit upp och ner ur dessa pjäser, och de på Söderarm. Var bl.a pjäs plutonchef på Söderarm.
    Jag måste ta mig till Öja och se denna pjäs igen.
    Igen…stort tack!

    januari 26, 2013
  12. Jan Kransmo #

    Ett givet besök så fort som möjligt. Övat med vissa ovan under värnpliktstiden i en av pjäserna samt satt i David en tid! Toppen bilder, man kan känna vissa lukter bara genom att se bilderna. Fantastiskt!

    februari 9, 2013
  13. Maths Dackehag #

    Det glädjer en gammal taktiklärare att se dessa bilder ! Tack !

    januari 3, 2014
  14. L.E. #

    Man mår illa över att se hur man skrotat allt. Museum. Jag har tagit upp detta med en gammal ”bekant” på andra sidan Östersjön som faktiskt hade till uppgift att ilandsättas innan skymnigsläge, på Öja samt vid ”annan närliggande plats”. han sade att ”man skrattade sig harmynta över hur vi i Sverige lurats in i en nedgående spiral” och påpekade hur man från ”deras sida” faktiskt insåg hur farliga t.o.m. även gamla WW1 batterier kunde bli rentav livsfarliga med rätt (förnyad) eldledning och span/detekterings-förmåga. Då vi sade adjö till varandra vid mitt besök i baltikum sade han med hårt fast handslag och han tittade djupt i mina ögon och hans blick hårdnade och sade: ”Ni kommer att ångra Er en dag. Och den dagen är inte så lång borta som Ni inbillar Er, var rädd om dig nu,… och du det var nära du tog mig där ute på Askö den där gången” (slut citat) vi log mot varandra och vi skildes åt. Han får nog rätt, ty det är ett djäkla spring i buskarna numera ! Och var jag har tjänstegjort kommer jag aldrig att berätta. Är man behörig så vet man, Är man inte behörig så skall man inget veta. Pussel läggs även baklänges för att förstå och få konfirmerat om ”hur man tänkte” och för att förstå hur man kommer att tänka ! Ps. En dag skall jag berätta hur jag visade skillnaden mellan äkta sabotage i skymningsläge, mot ett dataspelande på låtsas Ds.

    september 3, 2014
  15. Mikael Nielsen #

    Hej
    Spännande bilder från min gamla ”arbetsplats” som maskintekniker, 1978 . krigsplacerad där till slutet. Skulle inte kalla generatorerna för reservkraft, de skulle alltid vara i drift vid bemanning dvs huvudförsörjning av el energin.

    Mikael

    januari 4, 2015
  16. Åke Hansén #

    Vad kostade det att bygga anläggningen ? Varför den korta verksamma tiden ? Vad har vi i stället att erbjuda ev. fiender.

    mars 17, 2017

Trackbacks & Pingbacks

  1. Vår fascination inför kriget. Några tips « En blogg i det blå
  2. Några kustarilleriminnen | En blogg i det blå
  3. Tunurile de coasta mai revin putin | TehnoMil

Skriv en kommentar

Du kan använda HTML i ditt inlägg. Din emailadress kommer inte att visas.

Prenumerera på kommentarerna till detta inlägg via RSS